Blankt
Tittar ner på gamla foton, och tårar ba' rinner. Vart tog allting vägen.
Det här blir min slutstation. Orkar inte gå längre, vill inte vara med och leka, det är inte kul längre, allting vi gör får en konsekvens, för eller senare.
En till som tkr synd om sig själv
För vad är det värt? Är det värt att tycka synd om sig själv, är värt att säga att jag älskar dig, hur vet jag att du menar allt du säger, hur vet du att jag menar allt jag säger? Allt gör så förbannat jävla ... ont.
Ont. Om det inte riktig fysik smärta, hur kan man känna att det gör ont.
Ja, jag är en sån som ältar, hatar det, men jag kan inte låta bli, det bara finns där o gnager. Du vet hur det är. Jag för en dialog nu, fast i mitt huvud, jag hör era svar fast ni inte säger nåt. Jag tänker inte röra om i skiten, det får ligga som det är. Om det ligger bakom mig kan jag inte se det.
Tårar smakar salt, varför skulle tårar smaka bittert? Vem gjorde det så? Jag är en dålig vän, en sämre person, en lögnare, en jävla medelmåtta, en såndär som alla andra som tror att jag är lite bättre men vet ni vad, det är jag inte. Nej... Inte du heller för den delen, ingen av er. Så vad vill jag komma fram till nu? Ingenting, bara ösa ur mig lite självömkan, känna att jag kanske når ut till nån stackars lite själ. Jag tycker inte om att se er må dåligt men jag orkar inte, jag orkar faktiskt inte. Nej jag kan inte säga det här rakt ut, det skrivna ordet var till för mig. Det är mitt sätt att tala. Bara det att ingen märkt det än. Självömkan, självömkan, självömkan, självömkan. Ja det hör tonåren till. Buhu, go cut youre self, die... bla bla bla.
Ont. Om det inte riktig fysik smärta, hur kan man känna att det gör ont.
Ja, jag är en sån som ältar, hatar det, men jag kan inte låta bli, det bara finns där o gnager. Du vet hur det är. Jag för en dialog nu, fast i mitt huvud, jag hör era svar fast ni inte säger nåt. Jag tänker inte röra om i skiten, det får ligga som det är. Om det ligger bakom mig kan jag inte se det.
Tårar smakar salt, varför skulle tårar smaka bittert? Vem gjorde det så? Jag är en dålig vän, en sämre person, en lögnare, en jävla medelmåtta, en såndär som alla andra som tror att jag är lite bättre men vet ni vad, det är jag inte. Nej... Inte du heller för den delen, ingen av er. Så vad vill jag komma fram till nu? Ingenting, bara ösa ur mig lite självömkan, känna att jag kanske når ut till nån stackars lite själ. Jag tycker inte om att se er må dåligt men jag orkar inte, jag orkar faktiskt inte. Nej jag kan inte säga det här rakt ut, det skrivna ordet var till för mig. Det är mitt sätt att tala. Bara det att ingen märkt det än. Självömkan, självömkan, självömkan, självömkan. Ja det hör tonåren till. Buhu, go cut youre self, die... bla bla bla.
Och alla ni som inte har fällt en tår...
Vad spelar det för roll? Till alla er som tittar ner, ni som ser men inte känner. Vem är ni då?
För den som ser, är livet en komedi, för den som känner är livet en tragedi. Till er som ingenting vet, för hade ni vetat hade ni inte sagt något. Han som knarkar, hon som dricker, han som slog, hon som ligger.
Då säger jag, att alla ni som tror att ni vet, ni vet inte. För det ni ser säger det er vem personen e, men vad säger fördommarna ni har om er? Ni tittar ner på alkholisterna o narkomanerna, samtidigt som ni stjälper i er en bärs och suger på en snus, en drog lika mycket om tjacket och haschet, men ni fattar inte. Till alla er som grinar över att storebror staten betalar ut era skatte pengar till någon som är sämre än er. Ni som jobbat hårt på pappas företag, anställt svart arbetskraft och satt på polska horor. Ni gråter så saltet fräter bort den unkna lukten av pengar i kavajfickan.
Och alla ni som inte har fällt en tår, ni som sitter på gatan, ni som bara råkade, ni som är lika mycket människa som alla vi andra. Dom som sa, dom som sa att vi alla är lika värda, att männsikan ska vara jämnställd, att ingen ska delas in i fack.
Glöm det, det låter fint, men utan facken skulle det bli knas, det finns ju hemlösa, rika, arbetslösa, invandrare, sjuk, frisk, whatever, indelade i fack i gråa arkiv där vi glöms bort och rensas ur när vi dör. Så mycket jämnställda är vi.
Men så länge vi känner, finns vi, och så länge vi finns lever vi. Som människa eller medmänniska.
För den som ser, är livet en komedi, för den som känner är livet en tragedi. Till er som ingenting vet, för hade ni vetat hade ni inte sagt något. Han som knarkar, hon som dricker, han som slog, hon som ligger.
Då säger jag, att alla ni som tror att ni vet, ni vet inte. För det ni ser säger det er vem personen e, men vad säger fördommarna ni har om er? Ni tittar ner på alkholisterna o narkomanerna, samtidigt som ni stjälper i er en bärs och suger på en snus, en drog lika mycket om tjacket och haschet, men ni fattar inte. Till alla er som grinar över att storebror staten betalar ut era skatte pengar till någon som är sämre än er. Ni som jobbat hårt på pappas företag, anställt svart arbetskraft och satt på polska horor. Ni gråter så saltet fräter bort den unkna lukten av pengar i kavajfickan.
Och alla ni som inte har fällt en tår, ni som sitter på gatan, ni som bara råkade, ni som är lika mycket människa som alla vi andra. Dom som sa, dom som sa att vi alla är lika värda, att männsikan ska vara jämnställd, att ingen ska delas in i fack.
Glöm det, det låter fint, men utan facken skulle det bli knas, det finns ju hemlösa, rika, arbetslösa, invandrare, sjuk, frisk, whatever, indelade i fack i gråa arkiv där vi glöms bort och rensas ur när vi dör. Så mycket jämnställda är vi.
Men så länge vi känner, finns vi, och så länge vi finns lever vi. Som människa eller medmänniska.
Är det så här det känns att vara lycklig ?
Jag längtar hem. Det tynger. Men jag längtar fortfarande hem.
Fråga mig inte vad jag längtar efter, bara känslan... Kanske efter det som en gång varit, fast det som finns i det förflutna stannar väl också där.
Det kanske sant som dom säger, att man måste se frammåt... Fast ser dock inte så mkt där framme just nu, inte ett skit faktiskt. En fet hög med förplikterser och måsten kanske. Jag orkar inte, det gör väl inte en jävel egentligen, och om vi alla bara sket i allt då? Nej, det går väl inte antar jag, allt som är orationellt och strider från alla normer är väl fel. Fel, fel, fel, fel, fel. Allt vi gör försöker vi få rätt, för gör man fel så är man fel, så du måste göra allting rätt, rätt, rätt, rätt, för annars räknas du inte. Och vad är rätt, överallt finns det någon som kan säga till dig vad som är rätt och fel, vem bestämmer vem som får avgöra sanning och lögn, vem sa att jag gjorde fel och du rätt. Vem fan är det som bestämmer? Vi kommer alltid ha någon som sitter högre upp än oss, Så är det bara, Gud eller någon annan, men högst upp kan vi aldrig vara.
Här finns ingenting att klaga på, så är det så här det känns att vara lycklig?
Om problemet ändå sitter i erat huvud, så kan ni ju lika bra lösa dom själv, för det är ju egentligen bara ni som har svaret på er egna gåta. Grattis.
Fråga mig inte vad jag längtar efter, bara känslan... Kanske efter det som en gång varit, fast det som finns i det förflutna stannar väl också där.
Det kanske sant som dom säger, att man måste se frammåt... Fast ser dock inte så mkt där framme just nu, inte ett skit faktiskt. En fet hög med förplikterser och måsten kanske. Jag orkar inte, det gör väl inte en jävel egentligen, och om vi alla bara sket i allt då? Nej, det går väl inte antar jag, allt som är orationellt och strider från alla normer är väl fel. Fel, fel, fel, fel, fel. Allt vi gör försöker vi få rätt, för gör man fel så är man fel, så du måste göra allting rätt, rätt, rätt, rätt, för annars räknas du inte. Och vad är rätt, överallt finns det någon som kan säga till dig vad som är rätt och fel, vem bestämmer vem som får avgöra sanning och lögn, vem sa att jag gjorde fel och du rätt. Vem fan är det som bestämmer? Vi kommer alltid ha någon som sitter högre upp än oss, Så är det bara, Gud eller någon annan, men högst upp kan vi aldrig vara.
Här finns ingenting att klaga på, så är det så här det känns att vara lycklig?
Om problemet ändå sitter i erat huvud, så kan ni ju lika bra lösa dom själv, för det är ju egentligen bara ni som har svaret på er egna gåta. Grattis.
