Du, jag vet inte. Gör du ?
Walking fields of gold.
Fin låt, fast det är mest Eva Cassidys passion som säger något, mer än texten i alla fall.
Svensk hihop då. Så bra fast egentligen så dåligt, men texterna är bra, något man kan relatera till. Inga fina ord, bara sanningen om den eller den personens sketna liv.
Så vad väntar vi andra som inte ådstakommer något speciellt? Döden? Skaffa familj, skaffa pengar eller vad? Hur jävla kul är det att leva i ett land med 9 miljoner andra nötter till sällskap, att bara vara annu en annan medelmåtta.. Det är ju egentligen det ingen vill, vara en medelmåtta, vi vill ju vara lite mer på ett eller annat sätt. Men i slutändan kommer vi alla bara dö som ökända åldringar som våra barn blev glada över att slippa ha som börda i sitt sökande efter allt utom medelmåtta. Ibland hoppas jag jorden lika väl kunde gå under nu, folks etik o moral är redan förlorad, livet skiter sig för alla, gubbar i fina kostymer blir satta i maktpositioner och goes crazy. Och vi resten lider och mår dåligt, blir feta framför tv.
Och jag då? Är jag så mkt bättre själv?
Ja, i mitt huvud är jag det men samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag är för djup för mitt eget bästa, tänker över gränser som inte borde korsas, tänker i vettiga banor, bli politiker, ändra världen till det bättre, men det kommer aldrig hände, för jag är också en av dom där medelmåttorna som aldrig ådstakommer ett skit, och kommer så för bli. Ännu en stor käft. Jag saara. En ingenting. Ha, sug på den palme, reinfeldt och alla impotenta gubbfanskap. NU börjar jag bli arg för ingenting,
Säger hej då till min meningslösa monolog.
Fan
Fin låt, fast det är mest Eva Cassidys passion som säger något, mer än texten i alla fall.
Svensk hihop då. Så bra fast egentligen så dåligt, men texterna är bra, något man kan relatera till. Inga fina ord, bara sanningen om den eller den personens sketna liv.
Så vad väntar vi andra som inte ådstakommer något speciellt? Döden? Skaffa familj, skaffa pengar eller vad? Hur jävla kul är det att leva i ett land med 9 miljoner andra nötter till sällskap, att bara vara annu en annan medelmåtta.. Det är ju egentligen det ingen vill, vara en medelmåtta, vi vill ju vara lite mer på ett eller annat sätt. Men i slutändan kommer vi alla bara dö som ökända åldringar som våra barn blev glada över att slippa ha som börda i sitt sökande efter allt utom medelmåtta. Ibland hoppas jag jorden lika väl kunde gå under nu, folks etik o moral är redan förlorad, livet skiter sig för alla, gubbar i fina kostymer blir satta i maktpositioner och goes crazy. Och vi resten lider och mår dåligt, blir feta framför tv.
Och jag då? Är jag så mkt bättre själv?
Ja, i mitt huvud är jag det men samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag är för djup för mitt eget bästa, tänker över gränser som inte borde korsas, tänker i vettiga banor, bli politiker, ändra världen till det bättre, men det kommer aldrig hände, för jag är också en av dom där medelmåttorna som aldrig ådstakommer ett skit, och kommer så för bli. Ännu en stor käft. Jag saara. En ingenting. Ha, sug på den palme, reinfeldt och alla impotenta gubbfanskap. NU börjar jag bli arg för ingenting,
Säger hej då till min meningslösa monolog.
Fan
Smör, smör och lite olja.
Aj,aj,aj.
Det är som att trassla sig in i törnar när jag kliver över mina lögner. Kan inte uttrycka känslor på erat sätt. Vet inte hur man gör, så i stället verkar jag konstig. Haha.
Har aldrig känt såhär, trots allt står jag här idag, jag lever och jag känner, jag har älskat och blivit älskad, livet forsätter sin stilla bana, men jag gör det lite jobbigare för mig själv med mina pissiga lögner som va små till en början men växte sig stora som berg. Skit.
Jag längtar hem. Jag längtar till dig Cattis, jag längtar efter tryggheten, kunde du inte ha vart min mamma? Åtminstone styvmor? Du är bäst. Kan vi inte dela grav också? Och du lollo, snart blir också stor, snart e vi alla gråa som husen i jakan och utan hopp. Ja... Fast dom säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan men också det som är tyngst att bära..
Det är snö här nu, skönt, det blir lite lättare med knarret under fötterna. Mysigt om inte annat. Snälla Stockholm, hämta mig, jag vill ha dig och ingen annan, vi två mot världen? Tänk dig våra barn? Du, jag, barnen, volvo o villa! Hur fantastiskt skulle det inte vara ? Snälla......
Jag älskar dig.
Det är som att trassla sig in i törnar när jag kliver över mina lögner. Kan inte uttrycka känslor på erat sätt. Vet inte hur man gör, så i stället verkar jag konstig. Haha.
Har aldrig känt såhär, trots allt står jag här idag, jag lever och jag känner, jag har älskat och blivit älskad, livet forsätter sin stilla bana, men jag gör det lite jobbigare för mig själv med mina pissiga lögner som va små till en början men växte sig stora som berg. Skit.
Jag längtar hem. Jag längtar till dig Cattis, jag längtar efter tryggheten, kunde du inte ha vart min mamma? Åtminstone styvmor? Du är bäst. Kan vi inte dela grav också? Och du lollo, snart blir också stor, snart e vi alla gråa som husen i jakan och utan hopp. Ja... Fast dom säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan men också det som är tyngst att bära..
Det är snö här nu, skönt, det blir lite lättare med knarret under fötterna. Mysigt om inte annat. Snälla Stockholm, hämta mig, jag vill ha dig och ingen annan, vi två mot världen? Tänk dig våra barn? Du, jag, barnen, volvo o villa! Hur fantastiskt skulle det inte vara ? Snälla......
Jag älskar dig.
