Är det så här det känns att vara lycklig ?

Jag längtar hem. Det tynger. Men jag längtar fortfarande hem. 
Fråga mig inte vad jag längtar efter, bara känslan... Kanske efter det som en gång varit, fast det som finns i det förflutna stannar väl också där.
Det kanske sant som dom säger, att man måste se frammåt... Fast ser  dock inte så mkt där framme just nu, inte ett skit faktiskt. En fet hög med förplikterser och måsten kanske. Jag orkar inte, det gör väl inte en jävel egentligen, och om vi alla bara sket i allt då? Nej, det går väl inte antar jag, allt som är orationellt och strider från alla normer är väl fel. Fel, fel, fel, fel, fel. Allt vi gör försöker vi få rätt, för gör man fel så är man fel, så du måste göra allting rätt, rätt, rätt, rätt, för annars räknas du inte. Och vad är rätt, överallt finns det någon som kan säga till dig vad som är rätt och fel, vem bestämmer vem som får avgöra sanning och lögn, vem sa att jag gjorde fel och du rätt. Vem fan är det som bestämmer? Vi kommer alltid ha någon som sitter högre upp än oss, Så är det bara, Gud eller någon annan, men högst upp kan vi aldrig vara. 

Här finns ingenting att klaga på, så är det så här det känns att vara lycklig?

Om problemet ändå sitter i erat huvud, så kan ni ju lika bra lösa dom själv, för det är ju egentligen bara ni som har svaret på er egna gåta. Grattis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0