En till som tkr synd om sig själv
För vad är det värt? Är det värt att tycka synd om sig själv, är värt att säga att jag älskar dig, hur vet jag att du menar allt du säger, hur vet du att jag menar allt jag säger? Allt gör så förbannat jävla ... ont.
Ont. Om det inte riktig fysik smärta, hur kan man känna att det gör ont.
Ja, jag är en sån som ältar, hatar det, men jag kan inte låta bli, det bara finns där o gnager. Du vet hur det är. Jag för en dialog nu, fast i mitt huvud, jag hör era svar fast ni inte säger nåt. Jag tänker inte röra om i skiten, det får ligga som det är. Om det ligger bakom mig kan jag inte se det.
Tårar smakar salt, varför skulle tårar smaka bittert? Vem gjorde det så? Jag är en dålig vän, en sämre person, en lögnare, en jävla medelmåtta, en såndär som alla andra som tror att jag är lite bättre men vet ni vad, det är jag inte. Nej... Inte du heller för den delen, ingen av er. Så vad vill jag komma fram till nu? Ingenting, bara ösa ur mig lite självömkan, känna att jag kanske når ut till nån stackars lite själ. Jag tycker inte om att se er må dåligt men jag orkar inte, jag orkar faktiskt inte. Nej jag kan inte säga det här rakt ut, det skrivna ordet var till för mig. Det är mitt sätt att tala. Bara det att ingen märkt det än. Självömkan, självömkan, självömkan, självömkan. Ja det hör tonåren till. Buhu, go cut youre self, die... bla bla bla.
Ont. Om det inte riktig fysik smärta, hur kan man känna att det gör ont.
Ja, jag är en sån som ältar, hatar det, men jag kan inte låta bli, det bara finns där o gnager. Du vet hur det är. Jag för en dialog nu, fast i mitt huvud, jag hör era svar fast ni inte säger nåt. Jag tänker inte röra om i skiten, det får ligga som det är. Om det ligger bakom mig kan jag inte se det.
Tårar smakar salt, varför skulle tårar smaka bittert? Vem gjorde det så? Jag är en dålig vän, en sämre person, en lögnare, en jävla medelmåtta, en såndär som alla andra som tror att jag är lite bättre men vet ni vad, det är jag inte. Nej... Inte du heller för den delen, ingen av er. Så vad vill jag komma fram till nu? Ingenting, bara ösa ur mig lite självömkan, känna att jag kanske når ut till nån stackars lite själ. Jag tycker inte om att se er må dåligt men jag orkar inte, jag orkar faktiskt inte. Nej jag kan inte säga det här rakt ut, det skrivna ordet var till för mig. Det är mitt sätt att tala. Bara det att ingen märkt det än. Självömkan, självömkan, självömkan, självömkan. Ja det hör tonåren till. Buhu, go cut youre self, die... bla bla bla.
Kommentarer
Trackback
