Smör, smör och lite olja.

Aj,aj,aj.

Det är som att trassla sig in i törnar när jag kliver över mina lögner. Kan inte uttrycka känslor på erat sätt. Vet inte hur man gör, så i stället verkar jag konstig. Haha.
Har aldrig känt såhär, trots allt står jag här idag, jag lever och jag känner, jag har älskat och blivit älskad, livet forsätter sin stilla bana, men jag gör det lite jobbigare för mig själv med mina pissiga lögner som va små till en början men växte sig stora som berg. Skit.

Jag längtar hem. Jag längtar till dig Cattis, jag längtar efter tryggheten, kunde du inte ha vart min mamma? Åtminstone styvmor? Du är bäst. Kan vi inte dela grav också? Och du lollo, snart blir också stor, snart e vi alla gråa som husen i jakan och utan hopp. Ja... Fast dom säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan men också det som är tyngst att bära..  

Det är snö här nu, skönt, det blir lite lättare med knarret under fötterna. Mysigt om inte annat. Snälla Stockholm, hämta mig, jag vill ha dig och ingen annan, vi två mot världen? Tänk dig våra barn? Du, jag, barnen, volvo o villa! Hur fantastiskt skulle det inte vara ?  Snälla...... 

Jag älskar dig.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0