Du, jag vet inte. Gör du ?
Walking fields of gold.
Fin låt, fast det är mest Eva Cassidys passion som säger något, mer än texten i alla fall.
Svensk hihop då. Så bra fast egentligen så dåligt, men texterna är bra, något man kan relatera till. Inga fina ord, bara sanningen om den eller den personens sketna liv.
Så vad väntar vi andra som inte ådstakommer något speciellt? Döden? Skaffa familj, skaffa pengar eller vad? Hur jävla kul är det att leva i ett land med 9 miljoner andra nötter till sällskap, att bara vara annu en annan medelmåtta.. Det är ju egentligen det ingen vill, vara en medelmåtta, vi vill ju vara lite mer på ett eller annat sätt. Men i slutändan kommer vi alla bara dö som ökända åldringar som våra barn blev glada över att slippa ha som börda i sitt sökande efter allt utom medelmåtta. Ibland hoppas jag jorden lika väl kunde gå under nu, folks etik o moral är redan förlorad, livet skiter sig för alla, gubbar i fina kostymer blir satta i maktpositioner och goes crazy. Och vi resten lider och mår dåligt, blir feta framför tv.
Och jag då? Är jag så mkt bättre själv?
Ja, i mitt huvud är jag det men samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag är för djup för mitt eget bästa, tänker över gränser som inte borde korsas, tänker i vettiga banor, bli politiker, ändra världen till det bättre, men det kommer aldrig hände, för jag är också en av dom där medelmåttorna som aldrig ådstakommer ett skit, och kommer så för bli. Ännu en stor käft. Jag saara. En ingenting. Ha, sug på den palme, reinfeldt och alla impotenta gubbfanskap. NU börjar jag bli arg för ingenting,
Säger hej då till min meningslösa monolog.
Fan
Fin låt, fast det är mest Eva Cassidys passion som säger något, mer än texten i alla fall.
Svensk hihop då. Så bra fast egentligen så dåligt, men texterna är bra, något man kan relatera till. Inga fina ord, bara sanningen om den eller den personens sketna liv.
Så vad väntar vi andra som inte ådstakommer något speciellt? Döden? Skaffa familj, skaffa pengar eller vad? Hur jävla kul är det att leva i ett land med 9 miljoner andra nötter till sällskap, att bara vara annu en annan medelmåtta.. Det är ju egentligen det ingen vill, vara en medelmåtta, vi vill ju vara lite mer på ett eller annat sätt. Men i slutändan kommer vi alla bara dö som ökända åldringar som våra barn blev glada över att slippa ha som börda i sitt sökande efter allt utom medelmåtta. Ibland hoppas jag jorden lika väl kunde gå under nu, folks etik o moral är redan förlorad, livet skiter sig för alla, gubbar i fina kostymer blir satta i maktpositioner och goes crazy. Och vi resten lider och mår dåligt, blir feta framför tv.
Och jag då? Är jag så mkt bättre själv?
Ja, i mitt huvud är jag det men samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag är för djup för mitt eget bästa, tänker över gränser som inte borde korsas, tänker i vettiga banor, bli politiker, ändra världen till det bättre, men det kommer aldrig hände, för jag är också en av dom där medelmåttorna som aldrig ådstakommer ett skit, och kommer så för bli. Ännu en stor käft. Jag saara. En ingenting. Ha, sug på den palme, reinfeldt och alla impotenta gubbfanskap. NU börjar jag bli arg för ingenting,
Säger hej då till min meningslösa monolog.
Fan
Kommentarer
Trackback
