Saara - en positiv pessemist

Det finns en tid för skratt, och en tid att gråta, en tid att leva, och en tid att dö.

Hej ni som aldrig läser den här skiten ändå.

 

Prata med min Cattis idag, kände hur jävla mycket jag saknar henne och min stad, oslagbar kombo :)
Men hon lova att komma om ett par veckor så det bättre än ingenting, borde egentligen ha åkt hem dit men efter som jag och mitt feta arsle inte har skaffat ferie jobb så blir det norrland ett tag framöver sommarn. Suck. Men jag har ju Ante också.

Varför kan jag inte få det bästa av två världar? Varför måste dom vara så skiljda? Och en annan sak som jag undrar, vad säger det om mig? Är jag typ, fint sagt, splittrad? Kanske schizo, höhö.. Donno, men vet att jag hatar det, och älskar det, ingenting är enkelt här i världen...
 
Fy fan vad jag låter, orkar inte höra mer qute blaha.

Puss fan