Vit lycka en gång om året

Hej, kanske ett hej då, jag vet inte. Jag vet inte längre.
Vi går runt i ångestfyllda led och hoppas att någon ska komma och lyfta upp oss och förstå oss, men vi förstår ingen och ingen förstår en själv. Ensam är starkast va? Bara en själv kan lösa gåtan om sig själv tror jag. A little fragile. Det är vi alla.  

Even God can't change the past

Har ont i hela kroppen, riktig jävla smärta. Igår kom den första snön här uppe. En liten gnutta lycka värmde där ett tag faktist, sen barnsfötter har den första snön altid inneburit lycka, den där konstiga barnsliga lyckan över så lite återkommer varje gång. Härligt.
Jag hatar mkt, mentalitet här och där nere, hemma, är olika, väldigt olika. Dom lättsama här uppe är en skarp konstrast mot det bittra hemma. Jag hatar inte människorna här, jag hatar att vara här, då råka jag bara hata allt. Ha.
Cattis, jag har köpt en mini badanka i rosa krom till dej. As flashig. Jag älskar dig.

Sunday, just another sunday.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0