Saara - en positiv pessemist

Saknar ingen som inte saknar mig.

Hatar det här stället, hatar mig själv lite, hatar mamma.
Längtar efter gråa miljonprojekt och invandrar packade förortert, höga kickers ungar och den melankoliska stads sihluetten.
Här där hösten är som vackrast och vintern som vitast, Det är det fulaste jag sett, varje dag är en pina att behöva se alla berg och skogar. Längtar efter värme och kramar, hårda ord och trasiga liv. En vilsen tonåring som jag som hamnat mitt i svenne landets skogs idyll känner sig lagom mal placerad. Har ingetingt relevant att berätta, ingenting som sker i mitt crapiga liv är värt att berätta.

Hatar er där hemma, för ni har just nu allt det jag vill ha, och lika sakta som jag glömmer saknaden efter er, glömmer ni mej. Jag kommer tillbaka, och jag ska ta igen allt det jag kunde ha haft nu.

Suck, svårt att ta det bra när man e ensam. Hatar det.

Njut av stora staden S medans ni har den. Där kommer alla vara accepterade och förlåtna.

Även jag och mitt misstag med stort M .

Untill next time, god bye and so long.