Längtar !

Jag saknar dig sjukt mycket Ante ♥

snart kommer jag hem till dig :)

Sweet sweet rain...

Det regnar :) Sweet sweet rain ..

Hoppas bara snön försvinner nu. Pallar inte mer, time for vår skor ju :) Okej har typ redan fuskat och halvt misshandlat mina vårisar men ändå . 
 
Har konstaterat att lögner bara orksakar problem för mig, förra veckan kände hade jag noll ambition till att palla arslet till APUn så jag unnade mig en vecka ledigt ( för jag gör det aldriiig annars) och den här veckan så staffar Gud mig på så sätt att jag faktiskt blir sjuk på riktigt. Kunde inte andas inatt så det blev sjukan i morse, satt och funderade allvarligt på om jag faktiskt hade lyckats få KOL vid 17 men tydligen inte. Har i vart fall ännu en gång kostaterat att det där med Glada Hudik bor inte stämmer, fick en jävla surkuk till läkare som gneta lite. Och så fick man den obligatoriska uppläxningen om aja baja rökning med sig hem också. Suck.
Tack för att mina fina pojkvän va med hela tiden iaf :)
 
På tal om att ljuga, förra ggn jag hade APU skulle jag försöka mig på det där med att vara "sjuk", vem hamnade inte i tidningen dan efter :( Så jävla bra, tack, men man lär sig av sina misstag. Eller inte. Jaja

Puss fan  ♥

Yey :)

Okej, Leila, jag ska inte vara så djup nu :)

Hmm, va inne på en blogg nyss, Desiree nånting, blah blah blah. Hihi roande liten figur måste jag säga, vad vore världen utan muppar som gör bort sig. Fast läser man kommernatrerna så syns det att folk retar sig på henne, förståeligt ja, men jag tror bara att det förstorar hennes redan stora blonda ego. Men men, vi alla är olika. 

Jag själv fick nåt ryck häromdan o tyckte att en ljusare hårnyans skulle passa bra i vårsolen. Ljus vart den men, varför blir ingenting som man tänker sig det i skallen. Igår så smetade jag på blekning för 4:e ggn den här veckan. Still the same god damn ORANGE slash VIT slash BLOND :(

Buhuhuhuhu. Poor me. Sökt sommar jobb också för den delen, In my ass Glada Hudik, Sura klimakteriekossor Hudik snarare. Jaja det kan inte vart lätt att växa upp i skogen. Så det lugnt, Gud förlåter.

Orange, orange, orange, lalalalaaaaaa.

Äe d va inge kul o va icke djup.

Puss fan ändå rå .

Ya'll Biatches

Faaaaaaaaaaaaaaaan vad jag längtar hem.

Då va det sagt, aldrig hört förut va?  Hursomhelst, idag samlande jag mina sprudlande sinnen o pallade mitt feta arsle till stan och inhandlade en present till morsan, lite lökar o annat oitressant skit, så passade jag på att fråga om dom hade påskliljslökar men då fick jag veta att dom planteras på hösten. Så då vet man det.. Jävla kul liv jag har fått.
Från hemskt till hemskare, fast inte Ante, han är fortfarnde bäst i världen ! Men iaf. 
 
Snart får jag åka hem, snaaart. Down south  u know, yeaah, aha mhm ya'll biatches in my hood, me comming soooon ! 

                                   

                       

En sak som just slog mig, varför i helvete håller vissa miffon på o frenetiskt logga ut o in på msn så hela jävla skärm äcklet fylls av rutor? Varföööör? Är du inte tillräckligt poppis för att nån ska skriva till dig eller vad är grejen, skriv själv om det så jävla viktigt då. Miffon är ni allihopa, och btw måste Anna Skipper vara bland en av sveriges mest störande moment i tv ( Du är vad du äter på tv) .  Usch

Jag längtar hem.

Jag längtar hem, jag längtar hem, jag längtar hem, jag längtar hem, jag längtar hem, jag längtar hem.

Jag känner mig så jävla vilsen här. Jag skrev nyss en text men jag suddade ut den. Så lätt, som om dom aldrig skrivits ner eller blivit tänkta.

Jävla depp. Ge mig mina vänner. Snälla ?


Nows the time.. to ?

It's the good times and bad the times we have. Det har varit en lång sammanstötning. Men nu är vi är vi här, och även nu måste vi leva, även om vi inte vill. Vissa vill dö, och andra vill leva, vissa vill leva men kommer dö, vissa lever men vill dö. Byt ut dom liven då. Det är grått nu men det kommer sol en dag, även jag vill sova nu, gå under jorden, hålla anda för evigt men om jag ändå har tagit mig ända hit kan jag lika gärna fortsätta frammåt, bakåt har jag ingen lust att gå och neråt känns lite för tidskrävande.

Snälla, korsa mina gränser och stjäl mitt lugn, det är så förbannat tyst här. Ge mig vind i seglen, ge mig kalla stormar.
Ge mig någonting... Men inte mer av det jag har fått.

Det är härligt, härligt smärtsamt, men ändå det bästa vi har.
Jag har inte glömt, men det gör ont att höra era röster men inte vara där. Så då besparar jag mig det
.

Blankt

Tittar ner på gamla foton, och tårar ba' rinner. Vart tog allting vägen.

Det här blir min slutstation. Orkar inte gå längre, vill inte vara med och leka, det är inte kul längre, allting vi gör får en konsekvens, för eller senare.


En till som tkr synd om sig själv

För vad är det värt? Är det värt att tycka synd om sig själv, är värt att säga att jag älskar dig, hur vet jag att du menar allt du säger, hur vet du att jag menar allt jag säger? Allt gör så förbannat jävla ... ont.

Ont. Om det inte riktig fysik smärta, hur kan man känna att det gör ont.
Ja, jag är en sån som ältar, hatar det, men jag kan inte låta bli, det bara finns där o gnager. Du vet hur det är. Jag för en dialog nu, fast i mitt huvud, jag hör era svar fast ni inte säger nåt. Jag tänker inte röra om i skiten, det får ligga som det är. Om det ligger bakom mig kan jag inte se det.
Tårar smakar salt, varför skulle tårar smaka bittert? Vem gjorde det så? Jag är en dålig vän, en sämre person, en lögnare, en jävla medelmåtta, en såndär som alla andra som tror att jag är lite bättre men vet ni vad, det  är jag inte. Nej... Inte du heller för den delen, ingen av er. Så vad vill jag komma fram till nu? Ingenting, bara ösa ur mig lite självömkan, känna att jag kanske når ut till nån stackars lite själ. Jag tycker inte om att se er må dåligt men jag orkar inte, jag orkar faktiskt inte. Nej jag kan inte säga det här rakt ut, det skrivna ordet var till för mig. Det är mitt sätt att tala. Bara det att ingen märkt det än. Självömkan, självömkan, självömkan, självömkan. Ja det hör tonåren till. Buhu, go cut youre self, die... bla bla bla.

Och alla ni som inte har fällt en tår...

Vad spelar det för roll?  Till alla er som tittar ner, ni som ser men inte känner. Vem är ni då?
För den som ser, är livet en komedi, för den som känner är livet en tragedi. Till er som ingenting vet, för hade ni vetat hade ni inte sagt något. Han som knarkar, hon som dricker, han som slog, hon som ligger.

Då säger jag, att alla ni som tror att ni vet, ni vet inte. För det ni ser säger det er vem personen e,  men  vad säger fördommarna ni har om er? Ni tittar ner på alkholisterna o narkomanerna,  samtidigt som ni stjälper i er en bärs och suger på en snus, en drog lika mycket om tjacket och haschet, men ni fattar inte. Till alla er som grinar över att storebror staten betalar ut era skatte pengar till någon som är sämre än er. Ni som jobbat hårt på pappas företag, anställt svart arbetskraft och satt på polska horor. Ni gråter så saltet fräter bort den unkna lukten av pengar i kavajfickan.

Och alla ni som inte har fällt en tår, ni som sitter på gatan, ni som bara råkade, ni som är lika mycket människa som alla vi andra. Dom som sa, dom som sa att vi alla är lika värda, att männsikan ska vara jämnställd, att ingen ska delas in i fack.
Glöm det, det låter fint, men utan facken skulle det bli knas, det finns ju hemlösa, rika, arbetslösa, invandrare, sjuk, frisk, whatever, indelade i fack i gråa arkiv  där vi glöms bort och rensas ur när vi dör. Så mycket jämnställda är vi.
 
Men så länge vi känner, finns vi, och så länge vi finns lever vi. Som människa eller medmänniska.


Är det så här det känns att vara lycklig ?

Jag längtar hem. Det tynger. Men jag längtar fortfarande hem. 
Fråga mig inte vad jag längtar efter, bara känslan... Kanske efter det som en gång varit, fast det som finns i det förflutna stannar väl också där.
Det kanske sant som dom säger, att man måste se frammåt... Fast ser  dock inte så mkt där framme just nu, inte ett skit faktiskt. En fet hög med förplikterser och måsten kanske. Jag orkar inte, det gör väl inte en jävel egentligen, och om vi alla bara sket i allt då? Nej, det går väl inte antar jag, allt som är orationellt och strider från alla normer är väl fel. Fel, fel, fel, fel, fel. Allt vi gör försöker vi få rätt, för gör man fel så är man fel, så du måste göra allting rätt, rätt, rätt, rätt, för annars räknas du inte. Och vad är rätt, överallt finns det någon som kan säga till dig vad som är rätt och fel, vem bestämmer vem som får avgöra sanning och lögn, vem sa att jag gjorde fel och du rätt. Vem fan är det som bestämmer? Vi kommer alltid ha någon som sitter högre upp än oss, Så är det bara, Gud eller någon annan, men högst upp kan vi aldrig vara. 

Här finns ingenting att klaga på, så är det så här det känns att vara lycklig?

Om problemet ändå sitter i erat huvud, så kan ni ju lika bra lösa dom själv, för det är ju egentligen bara ni som har svaret på er egna gåta. Grattis.

Citaten

Jag måste stå för det skriva ordet. Det är det som betyder något. För mig.

"in high tide and in low tide I know that Jah will always be by my side.
he might the one that carries me through the night.
everyday he makes me open my eyes, and I will never give up the fight.
no, and I will never give up my pride and if tomorrow I shall die, I know that today is good because I am alive."

Nej, jag kan inte säga att det inte gör ont fortfarande.
Nej jag trivs inte, jag skulle vilja döda den där känslan som jag inte vet vad den står för, mer än ett obehag. Som när man vill sova men på nåt vis så är allt bara jävligt obekvämt.
Jag tror det är är känslan av att inte vara hemma. Men vart fan är det då? Och vem fan tror jag egentligen ska svara?

Sing halleluja, tro inte att jag glömmer er, på gott och på ont så är ni kvar. Vill bara inte minnas.


Vem är rätt?

The pearcing raidiant moon.

Och du då? Är du så mycket bättre själv? Klart att du tror det, men ändå vet att du klandrar alla andra för du vill inte inse att du egentligen är lika misslyckad och betydelselös som dom är. Du är bara yttlager en ansikstlös person bland alla de andra, du är noll för dom, så dina åsikter om andra betyder ingenting, så varför slösa energin på det? Du sjunker ju ändå bara djupare i skiten. Sunshine, ryck upp dig, det är bättre nu, det är bra nu.

Det är okej... fast ändå inte. Många är rädda för att sluta upp som helt ensamma individer. Men om vi tänker efter, är vi inte vi alla ensamma? Instängda i våra egna sinnen med våra egna tankar. Helt ensamma, ensamma där det räknas. Vi föds ensamma, och vi dör ensamma, vi lever ensamma. Så varför är vi så jävla rädda för det ?

Punkt

Dan före dan, före dan, före självmord.

Jag tillängnar det här till dig Leila

Det var en gång en hon, 9 år äldre än vad jag är, med tre ung djävlar. Nummer ett var lycka, nummer två en pojke och nummer tre mest en börda. Frasen "Inget liv" har fått en innebörd, kaffe och cigg en mening och saknad efter vardagarna som folk annars skyr, ett beroende. Så, vad kan vi konstatera?
Det är mindre än ett år tills jag fyller 18, då drar vi, eller jag och jag drar med dig, någonstans. VI gör som i Mio Min Mio och skaffar en varsin flygande häst och seglar över städer och käkar förtrollade äpplen. Inte alls flummigt. Nej då. 
Äh syrran, det är inte så farligt, du kan ju alltid komma hit och plocka svamp o pilla dig i näsan. 
Du är bäst ändå.

Det är snö och kallt. Jag är svart under naglarna och längtar efter något, men jag vet inte vad. 
Och visst fan, snart är det jul, vi firar Jesu födelse och knäböjer inför granen. Not, tror alla vet någonstans i bakhuvudet att Julen är en kristen högtid gjort för att minnas Jesus, Messias, men sparkar undan sanningen lite diskret i ett hörn och lallar vidare mitt i julhandlandet. Men jo visst jag gillar julen när det faktiskt är jul. Man vet aldrig hos oss, rena lotteriet. I år blir det inget i alla fall. Morsan yrkar på att jag ska få en trisslott och jag yrkar på att ingen får något. Hoppas eran skörd blir bättre, jag ska sitta i soffan och tänka på Jesus medans resten av sverige gottar sig. 

Jag vill dra, dra, dra, ta mig själv och mitt liv någonstans där allt inte är så förbannat deppigt. Göra det till vad jag själv vill. 

Puss fan ocg fuck u. 
Älskar dig. och dig.  

 

Så värdelöst, så meningslöst, så förbannat onödigt....

Varför?

Det här skriver jag inte för att någon ska läsa, för att jag ska berätta om mitt crapiga liv, eller vad jag har på mig idag, eller om vad jag har gjort under dagen. Nej, för det ÄR inte intressant, nobody cares.  Inse ni också att ni är alla lika ointressanta, ta till exempel Blondinbella, bloggar om mode eller något likn? Hur som helst, hon agerar efter det hon har sett, hur man ska, bör bete sig, men hon hade bara tur, att någon fattade intresse.. Men när det verkligen kommer till kritan, vem kommer att minnas henne i historien? En av alla som föll för den tidens stora fluga, modeblogg. Nej, ska man bli "känd" kan det lika gärna vara för något som betyder nåt. Mode betyder säkert jätte mycket för stackars Bella, men jag menar på riktigt. Något som räknas, annars kan man lika gärna låta bli.

Och jag då? Ja det här är väl mina menlösaste verisioner av monologer, instängd i mitt eget knepiga sinne gör mig till knäpp, men dock i stället så utpekar jag er alla andra till knäppisar. Inte för att jag är oförmögen att älska, jag bara vill inte visa det.
Äeh, se det mer som min reflektion av omvärlden då. 
Satt och funderade här om dagen på vad människan egentligen uppnåt sedan tidernas begynnelse, miljarder år av ständigt utvecklade i evolutionen och när vi ser oss omkring så är det vi uppnått.. ? Konsten om hur man tar död på en hel planet?  Bara orelevanta saker..

Fast frågar någon mig, vad ska man göra då, vad är relevant, vad skulle du göra så mkt bättre?
Mitt svar: Vet inte. Så, om vi drar dennna slutsats istället. Det finns inget relevant eller orelevant. Allt är lika meningslöst.

Så lätt det är att skjuta ifrån sig allt.
Lär dig prata rätt och agera rätt vid rätt tillfällen, så kommer du långt.
I annan form, smöra.


Du, jag vet inte. Gör du ?

Walking fields of gold.

Fin låt, fast det är mest Eva Cassidys passion som säger något, mer än texten i alla fall.

Svensk hihop då. Så bra fast egentligen så dåligt, men texterna är bra, något man kan relatera till. Inga fina ord, bara sanningen om den eller den personens sketna liv.

Så vad väntar vi andra som inte ådstakommer något speciellt? Döden? Skaffa familj, skaffa pengar eller vad? Hur jävla kul är det att leva i ett land med 9 miljoner andra nötter till sällskap, att bara vara annu en annan medelmåtta.. Det är ju egentligen det ingen vill, vara en medelmåtta, vi vill ju vara lite mer på ett eller annat sätt. Men i slutändan kommer vi alla bara dö som ökända åldringar som våra barn blev glada över att slippa ha som börda i sitt sökande efter allt utom medelmåtta. Ibland hoppas jag jorden lika väl kunde gå under nu, folks etik o moral är redan förlorad, livet skiter sig för alla, gubbar i fina kostymer blir satta i maktpositioner och goes crazy. Och vi resten lider och mår dåligt, blir feta framför tv.

Och jag då? Är jag så mkt bättre själv?
Ja, i mitt huvud är jag det men samtidigt vet jag att jag inte är det. Jag är för djup för mitt eget bästa, tänker över gränser som inte borde korsas, tänker i vettiga banor, bli politiker, ändra världen till det bättre, men det kommer aldrig hände, för jag är också en av dom där medelmåttorna som aldrig ådstakommer ett skit, och kommer så för bli. Ännu en stor käft. Jag saara. En ingenting. Ha, sug på den palme, reinfeldt och alla impotenta gubbfanskap. NU börjar jag bli arg för ingenting,

Säger hej då till min meningslösa monolog.

Fan

Smör, smör och lite olja.

Aj,aj,aj.

Det är som att trassla sig in i törnar när jag kliver över mina lögner. Kan inte uttrycka känslor på erat sätt. Vet inte hur man gör, så i stället verkar jag konstig. Haha.
Har aldrig känt såhär, trots allt står jag här idag, jag lever och jag känner, jag har älskat och blivit älskad, livet forsätter sin stilla bana, men jag gör det lite jobbigare för mig själv med mina pissiga lögner som va små till en början men växte sig stora som berg. Skit.

Jag längtar hem. Jag längtar till dig Cattis, jag längtar efter tryggheten, kunde du inte ha vart min mamma? Åtminstone styvmor? Du är bäst. Kan vi inte dela grav också? Och du lollo, snart blir också stor, snart e vi alla gråa som husen i jakan och utan hopp. Ja... Fast dom säger ju att hoppet är det sista som lämnar människan men också det som är tyngst att bära..  

Det är snö här nu, skönt, det blir lite lättare med knarret under fötterna. Mysigt om inte annat. Snälla Stockholm, hämta mig, jag vill ha dig och ingen annan, vi två mot världen? Tänk dig våra barn? Du, jag, barnen, volvo o villa! Hur fantastiskt skulle det inte vara ?  Snälla...... 

Jag älskar dig.  

Ouch

 




Fucking rats, I will take my revenge !



Vit lycka en gång om året

Hej, kanske ett hej då, jag vet inte. Jag vet inte längre.
Vi går runt i ångestfyllda led och hoppas att någon ska komma och lyfta upp oss och förstå oss, men vi förstår ingen och ingen förstår en själv. Ensam är starkast va? Bara en själv kan lösa gåtan om sig själv tror jag. A little fragile. Det är vi alla.  

Even God can't change the past

Har ont i hela kroppen, riktig jävla smärta. Igår kom den första snön här uppe. En liten gnutta lycka värmde där ett tag faktist, sen barnsfötter har den första snön altid inneburit lycka, den där konstiga barnsliga lyckan över så lite återkommer varje gång. Härligt.
Jag hatar mkt, mentalitet här och där nere, hemma, är olika, väldigt olika. Dom lättsama här uppe är en skarp konstrast mot det bittra hemma. Jag hatar inte människorna här, jag hatar att vara här, då råka jag bara hata allt. Ha.
Cattis, jag har köpt en mini badanka i rosa krom till dej. As flashig. Jag älskar dig.

Sunday, just another sunday.


Utkast: Du är ...

Du är en dålig vän, du hittar ett substitut och då behövs inte jag mer. Kul att du hör av dig, verkligen. Kul att känna att du bryr dig. Du verkar ju ha det bra igen så. Inte jag. Jag hade behövt ditt stöd ja, men om det inte passar in i ditt nya liv så får det va, orkar inte sträcka mig efter dig mer, du hör inte längre när jag är ledsen eller glad. Du va min bästa men du suger fan nu. Hör på din röst att du ljuger, du blir inte besviken, du bryr dig inte. Kan inte säga det till dej heller för då förnekar du det eller så är det bara jag som framstår som mer ynklig. Fan ta dig. Du har gjort allting värre, genom att inte finnas där.

Får se hur lång tid det tar innan du hör av dig. Får se.


Im loosing my mind

Sitter här, men ner blåsta träd och flaggstänger runt mig.

Kul, take me away from here. 
 
Lekte leken, försök få ditt hjärta att sluta slå med mental kraft leken. Det funkar inte.

Har nada att berätta, skriva. Nada. Noll, nothing. Funderar på att döda min mamma och göra en jävla sista soppa på henne. Hon är ju förtjust i soppor så det skulle vara till hennes ära. Mhm. Nämner inga namn, HATAR DIG, DU, ER. Inte du cattis. Jävla pissmyror ni är resten av er, jävla pack. Inte du cattis. JO förresten, lite du cattis för du ska gå på bio utan mig. Du är en liiiten pissmyra. Mm, I know u like ants, aha oh yeah. I sann Barry White anda.

Så död åt folket, mig själv och vår planet. Ungefär det som håller på att häna iofrs .... Okej, Smärtsam död åt folket, inte mig själv, och planeten.

Dra .

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0